Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vildmarken ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under långa, långa vakor, hördes den dystra
locksången icke mer.
Nu började han sova ute om nätterna, och han var
borta från lägret flera dagar i sträck. En gång gick
han över åsen där uppe vid bäckens begynnelse och
begav sig ner på andra sidan till landet med de stora
skogsvidderna och strömmarna. Där strövade han
omkring en hel vecka och sökte förgäves färska spår
efter den vilde brodern. Han levde av djur som han
dödade under vägen, och han ilade framåt med ett
lätt och långsträckt lopp som aldrig tycktes tröttna.
Så fiskade han också lax i den breda strömmen, som
föll ut någonstädes i havet; och vid samma ström
dödade han en stor svart björn, som hade blivit
förblindad av mygg, medan även han var ute på fiske,
och sedan rusade hjälplös och ursinnig genom skogen.
Till och med i sin blindhet var björnen emellertid svår
att besegra; kampen blev hård, och den väckte Bucks
vilda natur till helt och fullt liv. Då han ett par
dagar senare återvände till sitt byte och fann ett dussin
järvar i strid om detsamma, skingrade han dem som
agnar för vinden. Två stannade på platsen, men de
skulle aldrig mer kunna tvista med någon om något.
Bucks blodtörst blev nu starkare än någonsin.
Han var född dråpare — ett levande ting, som gick
på rov efter andra levande ting, vilka tjänade honom
till föda. Och detta gjorde han ensam och utan andras
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
