Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem kom jag »i färd» med, men utan att kunna döda
någon af dem. För några bekanta skogsboar föll en
och annan som lyckligt var, ty en af dessa bestar
sparade hvarken hästar eller kor.
Det var först i slutet af 1840-talet, som jag
såsom timmermärkare och skogskarl, med bostad i
Vermlands nordligaste del med dess s. k. finnskogar,
kom i tillfälle att mera egna mig åt
björnjakten. Visserligen hade jag därförut kommit att
närvara vid några skall, och äfven fått lossa skott på
björnar, men obestridt hade jag icke själf fällt
någon som blifvit min egendom.
Det hände först då jag kom in på 1850-talet,
sedan jag skaffat mig dugliga hundar och fått s. k.
skogskarlar till biträden.
Skogskarlarna voro i allmänhet Dalbyböndernas
torpare. Bonden själf bodde i dalen, där Klarälfven
flöt fram, ömsom lugn och stilla, ömsom vild och
brusande. Där hade bonden, jordbrukaren sina
åkrar, sitt arbete. Skogskarlarna eller Hi- (Hed) folket,
bodde en bit upp i bergen, där de med möda och
slit uppodlat sina små åkerlappar, på hvilka de
dock icke tillnärmelsevis kunde föda sig och den
fåtaliga boskap de ägde. Åt dem måste de skaffa
foder i skogen, och hvad som brast för dem själfva,
sökte de fylla genom att skaffa sig andra
arbetsförtjänster. Det var bland dem man skulle finna
jägare och fångstmän. Om några sådana skall jag
orda längre fram, ty det var dessa män, som mest
bidragit till björnarnes förföljande och dödande.
Björnarnes värsta fiender i norra och östra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
