Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tiden kom dock. Rödsot hade kommit till
dalen, och den sjukdomen drabbades Per af.
Väl hade jag från höga öfverheten fått både
regim och medicin mot farsoten, men Per kunde
jag icke hjälpa.
Samtidigt med Per och efter honom, hade jag
många dugliga och tillgifna följeslagare, under de
tre decennier jag med ifver ströfvade genom
vildmarkerna, och af dessa män sökte jag få kännedom
om våra förfäders erfarenheter, jämte tilldragelser
ur deras jakter.
Naturligtvis kom frågan, om björnen verkligen
var så farlig och vildsint, som sagorna visste
förtälja? Om han var den angripande, och om han
dödade människor, utan att vara anfallen? Några
berättelser om händelser, som egt rum under min tid
äro belysande nog. De äro delvis berättade af
skogskarlar eller allmogejägare.
Under en vandring genom den s. k. tiomila
skogen, i sällskap med ofvannämnde Stor Per, blef jag
i tillfälle att få reda på några sådana händelser.
Vi kommo nämligen från öster eller från Lima
socken i Dalarne, och nu styrde vi kosan åt väster,
med Dalby som mål.
Något efter middag hade vi lämnat byggden och
knogat oss fram genom ödemarken, stundom på
stigar och stundom utan sådana, ty rakaste kosan
hade vi beslutat oss för att taga, och den låg rakt
till den stora Tisjön, tiomila skogens största vatten.
Vid Fröjsnässundet hade vi krånglat oss öfver på
en liten flotte, och så voro vi komna till Söråsbergets
fäbodställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
