Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut på sjön, där Vall-Jon hade krok ute för att fånga
lake. Refven upphalades af gunstig nalle och
agnfisken åts upp, utan att nalle, om jag så får säga,
fastnade på kroken.
Han började allt mer efterhärma allt hvad han
såg människor göra. Hufvuddragen i hans
skaplynne voro eget nog på en gång mod och feghet;
försöksbegär och ytterlig nyfikenhet. Om en sak,
t. ex. en rock, en bytta eller något annat föremål,
som han ej förut sett, låg på gården, genast skulle
det undersökas. Detta skedde först medelst lukten
på längre afstånd, sedan reste han sig på två ben,
lyssnade och luktade; fick han ej klart för sig, hvad
det var, började han gå omkring föremålet i cirklar,
hvilka togos allt mindre och mindre, tills han
slutligen vågade vidröra saken. Dugde den att leka med,
var det bra, eljest aflägsnade han sig. Blef han
rädd, utstötte han ett kort och hårdt andetag och
därefter tog han till flykten, men aflägsnade sig
aldrig långt, utom stannade, reste sig. till hälften upp,
och så började cirkelgången igen.
På höstsidan tilltog åter nalles aptit i en
oroväckande grad. En säck hafremjöl räckte icke längre
än 1 1/2 vecka. Detta började blifva kostsamt,
hvartill kom, att lill-nalle också växte och blef allt
roligare. Stor-nalle började injaga fruktan hos
besökande, och därtill blef han rånare. Kom t. ex. någon
vandrare utefter vägen och bar säck på ryggen, bums
var nalle med sina framfötter på vandrarens rygg,
där han sökte öppna säcken, uti hvilken, på vanligt
dalavis, alltid fanns något att äta. Vandraren gaf
af godt hjärta, knöt sedan hop sin säck i tanke att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
