Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och spjutspetsen satt nu på den oumbärliga
skid-stafven. Emot den härdade, oförvägne och kraftige
skogsbonden kunde djuren icke freda sig, då snön
var djup och skaren bar, de föllo hoptals.
Samma hände dem i de mera befolkade delarna
af landet, där stormännen, t. o. m. en del af våra
konungar, med deras följe och tjänare omringade och
nedgjorde dem.
Lyckligtvis fanns dock ännu stora och vida
skogsmarker, som inga hvarken nybyggare eller jägare
besökte. Älgarna kunde där lefva i lugn och ro för
människan, men icke så för de glupska och hungriga
vargarna, hvilka dock ej förmådde förminska deras
antal nämnvärdt.
Det kom dock tider, då älgarna icke fingo frid och
ro, ens i de mest aflägsna marker. En invandring
från våra östra grannar finnarna försiggick i en större
skala, och dessa slogo sig, på Öfverhetens befallning,
ned i de öde skogarna. Öfverlämnade åt sig själfva
att sörja för sitt uppehälle, blefvo älgarna och
föröfrigt all annan vildnad de, som först fingo bidraga
därtill. Finnarna, komna från ett skogsland, voro
vana och härdade vid lifvet där. Skickliga och
pröfvade jägare voro de därtill öfvade skidlöpare.
Älgarna voro i de nordliga mera snöfyllda vildmarkerna
icke allenast deras värdefullaste, utan ock deras
lättast åtkomliga jaktbyte.
Väl hade förbudet mot älgarnas dödande ej
upphört, men i de djupa skogarna där finnarna hade rätt
att bygga och bo, kunde förbudet icke öfvervakas.
Måhända ville man det icke häller. Under de långa
och stundom hårda krigsåren i sextonde och sjut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
