Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landsdel behöfde befara att blifva åtalad, för att han
sökt skaffa föda åt sig och de sina.
Så alldeles lätt var det icke heller. Det kom jag
rätt snart till kännedom om.
Mitt första försök att skjuta en älg skedde i
sällskap med de nordligast boende finnarna, och på
deras förslag och anmodan.
Jakten försiggick på vestra sidan om
riksgränsen i Norge, och utföll så lyckligt för mig, att jag
fick fälla en älgtjur, utan att jag behöft anstränga
mig hårdt på den jakten. Dock fick jag en
försmak af att sådant kunde hända.
Mitt andra försök var i sällskap med ett par
skogskarlar i Dalby socken, båda ansedda som de
bästa skidlöpare i den orten, och det är det jag här
vill berätta.
Det var vintern eller rättare våren 1848 —
åtminstone stod det så i almanackan, där jag just gjorde
några anteckningar — då det stampade på trappan
till den lilla stuga, hvilken jag som
timmermärka-re bebodde uppe i Dalby. Låset vreds om, dörren
öppnades, och utifrån gården inströmmade riktig
vinterluft, så kall, att det rök utefter golfvet. In
trädde ett par resliga karlar, klädda i den vanliga
Dalbydräkten; grå lång tröja, knäbyxor, damasker
och tjocka skor. Öfver axlarna hängde det långa,
af vintern rimmade håret, och i händerna höllo de
sina skinnkaschetter.
»Guss efta!» sade de och skrapade några tag med
vänstra foten, under det de, alldeles som på
kommando, samtidigt ströko det långa håret från
tinningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
