Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja,» sade Daniel och tog i fickan efter sin pipa,
»den resan minns jag nog; den gången klämde det
allt till ryggarne våra på hemvägen.»
»Det är allt bra långt till Ljusnas, Per,» invände
jag, som den tiden icke var så van skogsgångare som
sedan.
»Till Ljusnas, äsch! det är inte fullt fyra mil en
gång, och sedan är det ej mer än två till
Björbysätern.»
»Nej,» sade Daniel, »icke gå vi den vägen, Per.
Vi gå öfver till Ljusnedalen på en gång. Vi gå
efter Vingan och nol om sätern, så ha vi nästan jämna
marken blott vi komma uppför Holmberget, och det
är ingen sak för oss. Sedan gå vi utefter Ljusnan,
tills vi träffa spår, ty öfver älfven färdas de. Gå vi
den vägen, vet ingen af oss, ingen har sett oss, och
det kan vara bra det. För resten få vi nog fatt på
älgar innan vi hinna till Björbysätern.»
Så blef beslutet. Morgondagen skulle användas
till utrustningen, och vi skulle mötas vid Vinglöpet
klockan 6 morgonen därpå.
Per och jag bodde nära hvarandra, och redan
fram på förmiddagen kom han till mig. Älgjägare,
som de i orten benämndes, hade ingen skrymmande
utrustning. Den utgjordes, hvad matsäcken angick,
endast af en påse mjöl, några sillar eller en bit fläsk,
samt en stek- eller plåtpanna, jämte en dosa salt, mer
välmående äfven en ask innehållande hälften smör
och hälften mesost. Fanns ej fläsk eller sill, kunde en
bit talg ersätta allt öfrigt sofvel. Man smälte talgen
i pannan och doppade gröten däruti, sedan man
saltat den smälta talgen tämligen hårdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
