Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin halfva hund ville han icke sälja, men mig
kunde han lika väl ha till kompanjon som Jannis, och
gärna ville han stanna hos oss några dagar för att
jaga.
Så beslöts, att följande dag skulle han och mina
båda karlar, Isak och Kröjts, draga ut i de östra
skogarne och vara borta, tills de fingo skjuta en älg
eller hunden tröttnade. Själf hade jag ingen håg
för älgjakt, och sannolikt hade jag aldrig skaffat
mig älghunden, om icke köttfrågan drifvit mig
därtill. Den ifrågavarande hunden, som nu skulle
afprofvas, var icke ung; den uppgafs vara sex år, men
såg äldre ut. Jag kom därför att tänka på, att Isak
och Kröjts gärna kunde drifva in ett par
älghundar, som voro färdiga, då denna blefve för gammal,
och därtill hade jag ett par ettåriga stöfvare, som jag
hoppades skulle duga.
Modern till dessa hundar var af den s. k.
Svinhuf-vudska rasen, och fadren var min favorithund
»Allarm», eller som han vanligen kallades »Larm», af
gammal Vermlandssläkt, den ihärdigaste hund jag
sett. »Larm» jagade allt slags vildt, som han fick
fatt på, äfven älg, ehuru vi, då vi upptäckte, att
»Larm» fått upp älg, aldrig brydde oss om att
miltals följa honom. Någon älg hade icke blifvit
skjuten för »Larm». Och mina björnhundar ville jag
icke begagna på älgjakt. Älgjakten hos mig hade,
som antydt är, legat nere, sedan jag kom till
Dalarne. Nu skulle den på allvar upptagas.
Jag tillsade därföre karlarne, att de skulle
medtaga de unga stöfvarne »Rutsch» och Dusch», men
hålla dem i koppel, tills »Storm», som bolagshunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
