Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värde på att ha älgkött under vintern, så ville jag ej
neka dem mitt bistånd åtminstone en dag, men skulle
lyckan då vara med oss och vi få skjuta en älg, ville
jag icke rusta mig och fara åt skogen för blott en
dag.
Jag sade därför Isak, att om han toge mina
harhundar och ginge före till Finnbodarne, skulle
jag komma efter senare på aftonen, och tillade
skrattande, att älgen tänkte jag skjuta strax
morgonen därpå och sedan stanna ett par dagar för att
jaga hare och fågel.
Belåten och förhoppningsfull drog Isak åstad.
Finnbodarne är ett fäbodställe i norra ändan af sjön
Van. En stuga och några kappland jord hade jag
några år förut köpt mig af en Amerikafarare och så
småningom reparerat upp stugan och fått den
beboelig och treflig, och som markerna omkring
Vansjön voro de mest villebrådsrika, som jag påträffat i
Dalarne, och tillika bland de vackraste trakterna i
omnejden, jagade jag ofta där. Som sjön genomskar
jaktmarken, och man på den kunde färdas omkring
en mil i båt, var jakten där äfven bekväm. Då så
väl karlarne som jag hade jagat där i många år, kände
vi mycket väl till marken, hvarför det vore troligt,
att vår jakt skulle lyckas.
Det berodde nu på, hvar älgarne stodo, och
om karlarne hade lyckats gå omkring dem, så att de
visste detta.
Då Isak gått, tänkte jag litet närmare på
jakten. Gifvetvis voro »Rutsch» och »Dusch», som
varit flera dagar i skogen och drifvit älgarne, slitna
och trötta, hvarför det icke var troligt, att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
