Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den var så lång, att där äfven kunde ligga två, hade
vi liggplatser för fyra. Vi hade gått ännu längre för
bekvämligheten, ty af gamla säckar hade karlarne
själfva sytt ihop flere sådana till ett par lagom stora
madrasser för sängplatserna, och i dem hade de
stoppat sönderhackad halm och äfven gjort ett par
mindre, som begagnades till hufvudkuddar.
Alla hade vi således både torra och mjuka bäddar,
då vi kommo till Finnbodarne, och det är något, som
den trötte och slitne skogsarbetaren och jägaren
skattar ganska högt, och som icke så ofta
förekommer i obygden.
Lägger man härtill, att vi i vår stuga äfven hade
ett par grytor, som visserligen kasserats i hemmet,
och några defekta tallrikar och fotlösa bränvinsglas,
så ansågo vi, att vi hade allting öfver höfvan bra och
mycket komfortabelt.
Styfvast tyckte vi dock, att hänglampan tog sig
ut där den från det brutna taket till lagom höjd
hängde ned och upplyste stugan.
Ehuru skogsmannen, då han kan få, älskar värme,
blir den dock stundom besvärande.
I Finnbodarne kunde vi, tack vare lampan, låta
elden i den öppna spiseln brinna ned, låta kolen
slockna och ändå ha ljus och värme.
Det fans dock ett vilkor för att få ha och åtnjuta
skydd i denna liksom i alla våra skogskojor, och det
fick under inga vilkor uraktlåtas. Förordningen stod
anslagen på väggen och lydde:
»Den, som begagnar stugan, skall innan han
lämnar den, noggrannt släcka elden.
Hugga och inbära tillräckligt med ved för en natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
