Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkningen icke något hinder, eller rättare, skyddade
inte sin mark, för hvilken älgskytt som helst. Han
jagade under den lofgifna tiden älgar hvarhälst de
funnos. Snart tyckte dock markägaren, att han
kunde själf skjuta de djur, som uppehöllo sig på hans
egendom.
Man kom öfverens med grannarne, och så följdes
man åt i flockar och sköt de älgar man kom åt. På
samma sätt gjorde ägaren till större gods, dock med
mera måtta och med tanke på kommande tid, och så
hade man kommit till en tid, då älgarne icke ökades
så som förut.
Då fann höga vederbörande tiden vara inne att
förlänga älgens fridlysningstid, och såmedelst
förkorta den lofgifna tiden.
Nu hade man kommit så långt att man
uppskattade älgens värde i penningar. Hans kött kunde med
fördel sändas med den i närheten befintliga järnvägen
till handelsplatsen. Man emotsåg med glädje och
ifver jaktdagen, då hela byalaget drog af till skogen.
Lyckades man, fick man stekar i hemmen eller
penningar från handelsplatsen.
Älgskyttarnes skara växte än mera.
En obemärkt strid pågick och pågår tillsvidare
mellan höga öfverheten och älgskyttarne. Ju
kortare lofgifven tid som förunnas dem, ju flera
skyttar. Älgarna måste man ha, men ändock synes de
förökas.
De stora godsägarne har hittills låtit älgarne
förökas på sina marker, så ock på kronans. Under den
för älgskytte lofgifna tiden infaller också älgens
parningstid, då ungdjuren ströfva vida omkring, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
