Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Befinner man sig på toppen af det höga fjället där
den eviga snön betäcker det, och går så sakta
och forskande ned, finner man hvilka växter som
kämpa sig fram, trots köldens och stormens
mäktiga inflytande. Där är först lafvar, mossor och bland
dem kvittrande snösparfvar, snorflande ripor, den
hvita räfven, och om lyckan är god stora hopar af
gråhvita renar, följda af rofgiriga och glupska
vargar.
Då man hunnit så långt, eller till den växtlighet
som den stora outgrundliga naturen där frambringar,
finner man tillräckligt med lifsmedel åt den
djurvärld den där anvisat plats.
Det är därför ganska sannolikt att vargen fanns
långt förr i vår nord än uroxen, älgen och björnen
m. fl. hvilka fordrade en långt större utveckling
af naturens arbete, än de djur som äro hänvisade
till lafvarnas, ljungens och dvärgbjörkens område.
Men detta område befanns icke i den tiden där
våra snötäckta fjäll nu finnes, ty det ispansar som i
de aflägsna tiderna betäckte all mark upplöstes
långt sydligare än den is och snö som i vår tid
finnes i våra nordliga fjäll.
Detta veta vi däraf, att skelett af renen funnits
i de skånska torfmossarna, där den då fann den föda
till hvilken naturen hänvisat den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vildmarks/0153.html
