Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fördelen var då på finnarnes sida som voro
öfverlägsna skidlöpare och otroligt ihärdiga.
Det är nog ett stort antal vargar, som dessa
skogsbor under årens lopp dödat vid sina jaktfärder och
vakgluggar, samt genom list.
Sägner förtälja att flera af dem kunde så väl känna
vargarnas tjut under deras parningstid, att de
kunde locka dem inom skotthåll, och att de vargungar
som under vår- och sommarmånaderna dödades
såväl af finska som svenska skogstorpare varit
ansenligt, därom behöfver man inte tvifla.
Äfven i de mera befolkade trakterna i vårt land,
bemödade man sig om att förgöra odjuren.
Vid större herrgårdar och samhällen byggde man
s. k. varggårdar på så sätt, att man med höga, inåt
lutande gärdsgårdar inhägnade en därtill passande
skogspark, och i den plaserades en hund så pass högt
från marken, att vargarna icke kunde åtkomma den.
Lockade af hundens skall rusade vargarna dit och
voro innestängda. Att komma in öfver den lutande
gärdesgården gick galant, men att komma åter i det
fria gick ej. Vid sådana tillfällen fångades nästan
alltid hela vargflockar.
Äfven en annan form af varggårdar begagnades
medelst på isen i cirkelform nedsatta störar som
afsmalnade, så att när vargen kom nära hunden den
icke kunde vända sig.
Att påvisa alla knep och fångstsätt som försöktes
för att åtkomma odjuren skulle bli för läsaren tröttande
likasom det blef för en hel del af befolkningen,
tills man påfann att förgifta dem med stryknin.
Att detta gift var särdeles verksamt kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
