Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tankar förr och nu om de vita människorna. Av Josefi Ndibu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, ja de flesta voro inte goda till följd av
orsaker, som vi i det följande vilja visa.
Hör på! Då jag ännu var så ung, att jag
vårdades av far och mor[1] men ändå förmådde höra
(förstå) något av samtal och började kunna skilja
något på ont och gott i fars och mors och
grannarnas åtgöranden, hörde jag berättas om något,
som jag nu fått rätt och tillfälle att meddela.
Här i vårt land funnos vid den tiden inga vita
människor. Men mycket långt härifrån funnos
sådana, och så började rykten gå bland folket, att
det skulle finnas vita människor borta vid de stora
vattnen (havet). Om därför någon började ändra
eller taga efter en annans röst, så blev han
begabbad av byfolket, som sade, att han började tala
eller försökte taga efter och tala som de vita vid
de stora vattnen. Även de, som hade ljusare
hudfärg än vanligt och ibland ville visa och tala
därom, blevo ofta utsatta för smädelser över sin gråa,
ljusa hudfärg och över att de ville efterlikna de
vita vid de stora vattnen. Om någon lyckades
samla litet mera av ägodelar än andra, så troddes
det, att det var »de vitas spöke», som om nätterna
förde dessa rikedomar till mannen. Andra påstodo,
att det var den rikes avlidne hövding, som efter
döden förvandlats till »de vitas spöke» och som
nu om nätterna bar omkring och delade ut
rikedomar till den rike o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
