Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina tankar förr och nu om de vita människorna. Av Josefi Ndibu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälliga små hyddor, väl dolda i skogen, för att där
gömma sig och vad de ägde. Ingen i Mpompi
ville mottaga de vita.
Efter någon tid hörde vi, att de vita lämnat
Mpompi och att de verkligen begivit sig mot
Numbu. Vi fingo ock höra om dessa vita, att de
skulle vara Guds präster, missionärer, och att
hövdingen Nsengo Deko tagit emot dem och lovat
dem få stanna och bygga på hans områden. Det
blev en väldig uppståndelse. Alla började fråga,
var denne Nsengo Deko bodde och vilken släkt,
han tillhörde. Någon, som kände till
Numbulandet, sade, att Nsengo bodde vid Kingoyi, och
att det var namnet på släkten och landet därborta
och att Nsengo hade mottagit Guds präster och
lovat dem att bo där. Många blevo starkt
förbittrade på Nsengo för detta hans tilltag, och de
smädade honom väldeliga på olika sätt.
Det talades ock om dessa vita, huru de togo
barn, i synnerhet gossar, och ville lära dem sjunga
sånger och lära dem läsa, men att de vid läsandet
hade barnen att räkna upp namnen på de döda i
byn. Men ingen fick därvid låta någon tår visa
sig, ty, om de det gjorde, så skulle de dö på
fläcken o. s. v.
Samtidigt som de vita byggde husen här vid
Kingoyi, började de även besöka en del byar, där
de försökte så ut av Guds ord i människornas
hjärtan med lämpliga ord och lämplig röst. En
del tyckte inte om detta, och de försökte förhindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
