Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några erinringar från Mukimbungu första tid. Av Tito Makunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de vita kommo och funno folket borta, sporde
de hövdingen om orsaken till deras försvinnande.
Denne svarade, att det berodde på, att de voro
vita, och som de aldrig förr sett sådana, blevo de
rädda och gömde sig. »De tro», sade han vidare,
»att ni äro djur, som äta [1] folk – sådana som
våra förfäder talat om och som nu i er gestalt ha
kommit även till vår by. Då de sågo edra
koffertar, trodde de, att de innehöllo de medel, som
förhjälpte eder till makten att äta folk, så flydde
de, men jag, deras hövding, ville ej fly utan
stannade kvar för att se eder.» De vita svarade härpå:
»Vi hava ingalunda kommit för att äta folk utan
för att lära eder tro på Gud. Ni behöva därför
ej vara rädda. Gå och säg till dem att komma
fram ur gräset.» Hövdingen gick då och tillsade
människorna att komma fram och omtalade, att
de vita kommit för att lära dem känna Gud. En
och en kröp fram och satte sig med stor bävan i
närheten av de vita, vilka nu riktade samma fråga
till dem som förut till hövdingen. De fingo samma
svar av folket: »Vi trodde, att ni voro djur, som
äta folk», och de vita svarade som förut: »Vi äta
inga människor, vi själva äro blott människor som
ni, den enda skillnaden är, att vi ha vit hudfärg.»
Så begynte de vita att dela ut gåvor till folket.
Några fingo knivar, andra pärlor, andra återigen
fingo tygstycken eller stora näsdukar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
