Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några erinringar från Mukimbungu första tid. Av Tito Makunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svara: »Ja!» Åter frågas: »Haven I hört?» och
svaret blir: »Ja!»
Marknader tillkommo även på annat sätt än det
ovan nämnda. Fordom funnos inga marknader
alls, utan man gick lill varandras byar för att köpa
och sälja mat och palmvin. Vid den tiden
förekom det ofta, att människor dödade varandra i
byarna och trakterna däromkring. Byhövdingarna
började samtala om dessa händelser, då de
träffades vid palmvinstappningen eller sutto i samspråk
omkring sitt palmvin. »Det vore allt bra», sade
de, »om vi kunde anordna marknader och stifta
lagar för desamma, ty såsom det nu är, bliva
förhållandena i vårt land allt värre och värre, och
folket får det svårare och svårare.»
Första gången folket sammankallades för att få
del av dessa beslut, delgåvos de dem i ungefär
följande ordalag: »Lyssnen nu på lagarna för
marknaden Mukila: Vilken som helst, som
nattetid i byn dödar sin nästa, skall levande begravas
på denna marknad. Detsamma blir också följden,
om någon överfaller en annan, medan han är
sysselsatt med palmvinstappning. På marknadsdagen
Mukila får ej heller någon tagas såsom fånge.
Dessa lagar skola åtlydas vid varje marknad, så
att varje marknad har sin lag.»
Därefter tillfrågades männen och kvinnorna, om
de föreslagna marknadslagarna erkändes eller ej.
Enär svaret blev jakande, antogos lagarna, och
brott emot desamma straffades med levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
