Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liknelsen om den förlorade sonen. Av Samuel Ngunu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
216
kärlek, större än vad ens sonen kunde tänka sig
den. Han hade det svaga hoppet att bliva
mottagen såsom en tjänare, men när han kom hem
igen, gick fadern ut emot honom och föll honom
om halsen och kysste honom. Detta övergick vida
sonens alla förväntningar.
Så tar Gud emot förlorade syndare. Och skulle
han ta emot oss på annat sätt, så skulle vi vara
olyckliga. Ja, stor är sannerligen Gud i nåd och
förlåtande kärlek. Den skildrade historien gäller
oss alla, både dig, som läser detta, och mig, som
nu skrivit den. På grund av synd ha vi lämnat
den rätta vägen och kommit ut i världen. Vi ha
gått bort från Gud. Den väg, som Jesus visat
— den förlorade sonens väg — står dock öppen
för oss alla. Den förlorade sonens sinnelag är ock
det enda som passar i fadershemmet.
I sista delen av texten talas det om den äldre
sonen. Han blev vred, då han fick se glädjen, som
rådde i hemmet över att hans yngre son kommit
hem. Detta är ej ett rätt sinne. Det är
egenrättfärdighetens och ondskans ande, som behärskar en
sådan människa, och även en sådan behöver frälsas,
om hon i längden skall trivas i Guds församling
här på jorden. Och säkert är, att hon med ett
sådant sinne aldrig får tillträde till det eviga
fadershemmet. Ja, låt oss alla komma tillbaka till Gud!
»Det blir glädje i himmelen över en enda syndare,
som omvänder och bättrar sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
