Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det himmelska arvet. Av Daniel Mbanza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Gud har i dag ett budskap till oss i det ord vi
nu läste. Budskapet är förmedlat genom Herrens
tjänare Petrus. Han själv hade lyssnat till det, och
nu vill han frambära det till oss, till dig och till
mig. Vad är då huvudtanken i detta budskap?
Det himmelska arvet. — Arv! Många människor
lyssna uppmärksamt, då det ordet uttalas. Det
föder många tankar och känslor i hjärta och sinne.
Vi ha ju ej heller genom Guds ord blivit
förbjudna att glädjas över, vad det ordet kan
innebära, då det gäller jordiska ting. Skall då någon
i dag riktigt lyssna, då vi tala om det ordet?
Petrus skrev sitt brev till sådana människor, som
kände Guds ord, som blivit födda på nytt till ett
levande hopp och på samma gång födda till
arvtagare av det himmelska arvet. Man födes till
himmelrikets arvinge. Så sker ock, då det gäller
jordiska arv. Det är ej vem som helst, som får
ärva. Det tillkommer släktens söner eller döttrar.
Någon gång kan det hända, att en oskyld kan få
något med av ett arv, men det är mycket sällan,
och det är ej heller naturligt. Om det hände ofta,
skulle det förorsaka mycken förtret och förargelse,
Nej, barnen ärva, och det anse alla människor
vara rätt. Så är det ock Guds barn, som få del
av det himmelska arvet. Och det är ingen, som
kan säga något däremot, ty de äro de rätta
arvingarna. Det är heller ingen mer än den som är
Guds barn, som vet vad det vill säga att vara
Guds arvinge. Visste världen det, så skulle den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
