Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
visste allt om mänsklig ondska och dess straff. När han
läste att Gud väpnade alla ting mot de ogudaktige, så att
himmel och jord, eld och vatten stred emot dem, tyckte
han att detta gått i uppfyllelse på svenskarna. Hur
ogudaktige måtte de då inte ha varit! Johan var varken den
förste eller den siste som genom Arndt kommit in på
syndakännedomens väg, vilken för till förkrosselse och
nåd. Tusenden före honom hade trampat upp vägen och
tusenden skulle följa i deras spår. Arndts ord: "du skall
inom dig själv finna en hel värld av onda djur", tycktes
honom hårda men sanna. "Är icke människans avund och
omätliga girighet en hund och vargaart, är icke vår
orenlighet och omåttlighet svinets art?"
Johan tänkte på sin egen girighet och grymhet, på den
orena lusta som hållit honom kvar vid det hertigliga
hovet, på den svaghet för mat, vari han trots sina fina
manér säkerligen liknade ett svin. Han hade hållit på
utvärtes anständighet, han hade vänt bort sitt ansikte från
andras lidanden, men dragit synd över Värdig genom att
låta honom fouragera utan barmhärtighet.
När von Wreech kom tillbaka, fann han Johan
förvandlad och förkrossad. Han hade, sade han, känt igen sig själv
i beskrivningen på den naturliga människan, och förstod
att han givit sina onda anlag i arv åt sin son. Genom
döpelseakten hade väl den onde anden blivit utdriven ur
lille Christoph men den hade kommit tillbaka och var nu
farligare och värre än förut. Pojken slog Beata
Huus-gafwels lilla flicka med den piska Värdig skänkt honom
att tukta trähästen med, han stal bröd och förnekade det.
Då tog von Wreech Christoph i sina armar som en herde
sitt lamm och sade att han med Guds nåd ville föra honom
till Frälsaren. Johan bad von Wreech att ta pojken med
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
