Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
och rak och vacker som i sin första ungdom (man skulle
bara inte syna uniformen för väl i sömmarna). Han var
så ivrig att dela kristliga erfarenheter med Herrens tjänare,
men denne ville inte höra talas om de svenskes lidanden
i fångenskapen eller det nådeverk som Gud utfört bland
dem. Att vara fången hos ryssen var väl inte lätt, men
att plundras av sin egen kung, hans knektar och
ämbetsmän var inte bättre. Ett år hade här varit en brist på
iooooo tunnor spannmål i länet och prästen hade haft
ett lett göra med det upproriska folket. Det var som om
kaptenen rått för att bondeståndet nu var rent utarmat
efter att förut ha varit i tämmelig förmögenhet. Prästens
farfar som var skattebonde i Bäckatorps by i Smalsjö
socken, hade ägt silverbälten, silverskedar och bägare och
kunnat låta en son bekvämligen studera, men hans son
hade blivit utfattig på grund av odrägeliga pålagor. En
av Arctanders bröder hade tvingats med i ett lag
Smalsjö-bönder som skulle skjutsa kronans förnödenheter
tvärsöver Sverige till norska gränsen. Men när de kom så långt,
att de kände igen stora vägen som bar hem, hävde de ut
lasten på vägen och körde tillbaka till Smalsjö. Arctander
förstod detta, ty vad han själv måst uthärda av
umbäranden och förödmjukelser både vid gymnasium och
universitetet, det stod säkerligen inte herrar officerares
lidanden efter.
Han tålte inte kung Karl, denne vettvilling som brytt
sig så illa litet om riket och tillfogat landet så mycket ont,
och han tålte inte heller de knektar vilka for fram i eget
land värre än fienden. Och allt detta hade kunnat
undgås, dundrade prästen, såframt inte ett förbannat
högmod och en stor förmätenhet intagit svenska folket. Han
hade alltid sagt att de svenskes högmod och förmätenhet
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
