Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
gav sina order före avresan. Och nu tolv timmar senare
hörde han dessa order som då undgått honom, emedan
de sänkt rösterna, då han kom med hästen. Han förstod
vad Gunnels bifallsnickar betydde och visste att kaptenen
svävade i yttersta fara. Han hade skällt kapten för att
vara blind, men själv varit så förblindad som någon kan
bli. Nu hade hans ögon blivit öppnade, men vad han såg,
det såg han som genom en dimma av blod. Han förstod
att nu skulle något fullbordas som länge varit påtänkt
och förberett. Gunnel var nu nära att utfå den belöning
som hon fått förskott på då hon gifte sig med den dumme
Jöns som trott sig vara så klok. Hon hade skickligt växlat
mellan skadliga, läkande och dövande drycker, så att det
arma offret lätt skulle förmås att ta en dödsdryck. Kanske
var det för sent att rädda kaptenen från döden och
Gunnel från stupstocken? Allt berodde på när det blivit
utfört. Kanske var det ändå inte för sent, eftersom hästen
sköt i väg som en pil.
Det var alldeles tyst på gården när han kom. I kokhuset
höll Brita Andersdotter på att göra upp eld, hon släppte
in honom genom gången från kokhuset. Så glad att se
honom hade hon inte varit sedan han vände sitt sinne
från henne till Gunnel. Hon berättade att husbonden
blivit illa sjuk kort efter det frun rest, och de hade hört
honom ropa så hjärtskärande på hjälp hela eftermiddagen.
Gunnel hade suttit i salen utanför och inte tillåtit någon
av tjänstfolket att komma in till honom, hon påstod att
han yrade. Ett par gånger under nattens lopp hade Brita
lyssnat utanför hans fönster och hört honom jämra svagt.
Sedan klockan fem hade hon inte hört något alls. Hur
månde det nu stå till? Vad hon inte berättade var att
hon vid denna tid på eget bevåg sänt en dräng med bud
123:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
