Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Herrgårdsrosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
lat klokt som lagt huset på säkert avstånd från
lagårdslukt och flugor. Och tänk så bra att vattentunnorna är
tomma när hästarna ska dra dem uppför backen. Parken
var en ljuvlig idyll, skyddad av den stensöteklädda
skifferbergväggen på ena sidan och vildmarken på den andra.
Utsikten var högst intagande och exquise. Sjön låg där
och lyste som en vit ros strimmad i rött av solnedgången
och lutade sitt huvud mot ett grönt blad. En ö? Å, jaså,
då var det säkerligen själva Lycksalighetens Ö!
— Så då är du nöjd med allting?
— Ja, kära vän, allt är som en dröm, bara jag inte
vaknar ur den när tågen börjar komma!
På vägen hade hon passerat vajande sädesfält — och
hon hoppades att han inte skulle förhöra en stackars
stockholmsflicka på vad som var korn, havre eller råg —,
nyslagna ängar och blommande åkerrenar, men hon hade
också korsat den röjning som markerade stambanans
sträckning och hon kunde inte begripa hur det skulle bli,
när tågen skulle pusta upp och nerför Anekulle.
Men Alexander förebrådde henne för att hon tvivlat på
hans förmåga att ordna även den saken. När tåget
nalkades huset skulle det försvinna ner i bergknallen, den skulle
skäras igenom precis som en vetebulle. För att se röken
av tågen måste hon klättra ända upp på Anekulle!
Stationshuset skulle ligga ungefär en halvmil norr om
gården. Av det skulle de bara ha fördelar och inga nackdelar.
När banan blev färdig, skulle en resa till Stockholm bara
ta två dar, hon kunde övernatta i Linköping, där hon ju
hade släkt. Om vintern skulle hon utan vidare besvär
kunna besöka Stockholm för att få sina kläder sydda,
träffa sin familj och sina vänner. Hon fick gärna bjuda
ner dem på sommarbesök. På Ön som hon så poetiskt lik-
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
