Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Kolmilan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
själv en förstklassig husmor, och det undgick henne inte
att för Roda var Aneholm ferielandet dit man längtade,
där man sov långt fram på förmiddagen, badade, plockade
av jordgubbarna allteftersom de mognade, red och
överhuvud roade sig, men aldrig tänkte på att göra den minsta
nytta.
När kammarherren drabbades av sin första lilla
hjärnblödning skickade han efter Alexander och Roda och de
växlade vid hans sjukbädd löften, ehuru inte ringar, ty
det gick ju inte an för Roda att gå med förlovningsring
i skolan. Men hon kände sig ganska viktig och
märkvärdig, upphöjd framför alla sina kamrater.
Inackorderingstanten invigdes i förhållandet, så att fästmannen fick
särskilda privilegier, likaså fick hon tillåtelse att bli
Alexanders dam på hans nästa karlbergsbal.
Ännu på sitt sista sjukläger ordnade kammarherren för
bröllopet tillsamman med sonsonen och dottern. Sandra
undrade sedan om allt detta sysslande med detaljer, med
möblering av sängkammare och sådant, förberedde den
ödesdigra händelsen på begravningen, då Sandro plötsligt
blev över öronen förälskad i Roda. Men mycket
medverkade därtill: den klädsamma sorgdräkten underströk
Rödas förvandling till ung kvinna, gemensam sorg och
gemensam tacksamhet sammanförde de två ungdomarna.
Sandro torkade Rödas tårar med sin näsduk, men
ytterligare närmanden avvisade hon besvärad. Det blev
nödvändigt för Sandra att erinra brorsonen om att hon var
en skolflicka som stod inför sin sista viktiga termin. Hon
kände igen det starkt sensuella draget hos Stiernborgarna,
som tänt eld på hans lite nonchalanta och förtrogna
ömhet för den blivande hustrun. Nu slog elden upp som ur
en kolmila och här fanns gott om brännbart material.
179:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
