Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Kolmilan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
på fattigvårdssammanträde och genomdrev att banvakten
Oscar Värdigs klagomål över att socknen fortfarande
utackorderade sina fattiga lades till handlingarna. Den
gamla omoderna ringen efter farmor Josephine som Ulla
fick vid pojkens dop var ingenting att stoltsera med.
— Jag tror inte du tycker om pojken, sade Ulla, är det
för att han är lik mig?
— Han lägger ju helt och hållet beslag på dig, svarade
Alex.
När en tid gått föreslog hon att de borde skaffa sig en
flicka med stiernborgarnas mörka ögon och markanta
sydländska utseende. Alex invände att man varken kunde
vara säker på att det blev en flicka eller att hon blev
mörklagd, det kunde ju likaväl hända att de fick en
dubblett av Kagge, och det var ju nog med en arvtagare
till Aneholm.
— Du ser allting ur ekonomisk synpunkt, klagade
hustrun. Barn också.
— Om Kagge blir ensam arvtagare, får han det mycket
bättre ställt.
— Herregud, om du åtminstone vore nöjd med att jag
sköter hushållet så billigt!
— Det är jag ju också, lilla Ulla, svarade han, och detta
svar kostade honom rätt mycken självövervinnelse, ty
besparingen stod inte i någon proportion till förlusterna i
prestige, trevnad och humör.
Nästa år var det påfallande många som tyvärr hade
förhinder, när de inbjöds till sommarkalaset på Aneholm.
— Det är mitt fel, för jag är så tråkig, sade Alexander,
ty han hade lärt att förekomma Ulla.
— Du är sur för att pappa inte lämnar ut något förtida
arv, sade hon.
188.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
