Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Dödens mörka port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
luren efter ett samtal med stinsen i Smalsjö, varvid han
lovat teckna tjugufem kronor på en lista till Värdigs
efterlevande. Det plågade honom att han i går morse
slängt en förarglig glosa till den lille mannen. Han hade
bara velat skoja lite med honom för att överrocken
luktade kaffe, och nu gick redan den historien att godsägaren
skulle beskyllt Värdig att lukta sprit på morgonen.
Stinsen hade retirerat inför Alexs häftiga dementi och sagt
att han trodde inte heller att Värdig varit överlastad då
han reste till marknaden, men full måste han ha varit,
då han for därifrån. Hur det än var, så inte rådde hustrun
och barnen.
Alex lade in femtio kronor i ett kuvert, skrev på
stinsens namn f v b till Änkan Tilda Värdig och lade det i
postväskan. Klockan var nu tio. Ute i köket väntade
Snickarkalle och i barnkammaren lille Kagge på besök och
ingen av damerna Pendrich hade ännu visat sig.
Egentligen hade han ställt hit en karl som ville lägga
fram stadgeförslag till en äggförening, men han beslöt
ändå att ge sig ut och se till att de raskade på med att
köra ut gödseln på rotfruktsträdan. Det var vårväder i
dag och en jordbrukare kan inte försumma sin jord,
därför att hans främmande ligger och drar sig om
morgnarna. De gamle på gården hade brukat säga att man
skulle så när jorden löpte, men de hade glömt att tala
om med vilka tecken jorden sade ifrån när detta
hemlighetsfulla ögonblick var inne. Det var ändå skönt att
jordbruksnäringen gick framåt, man skulle bli allt mindre
och mindre beroende av väderleken och kunna sköta sitt
yrke utan hokus pokus. Nu började ädelgranarna vifta
som om en älg tagit dem på sina horn, men den som kom
fram var Roda, barhuvad och med håret fullt av barr.
222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
