Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Dödens mörka port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
— Jag är gudmor åt många Aneholmsbarn, sade hon,
men denna gång var det något alldeles särskilt. Vi kände
en systragemenskap alla tre, det var en underbar
upplevelse. Och nu, Sandro, nu måste du lova mig en sak
innan vi reser. Ja, rynka inte pannan, det är ingenting farligt.
Ser du, Tilda vill inte be sina syskon att få återvända till
sitt gamla hem, för de var så emot på giftermålet och det
var visst något trassel när hon skulle få ut sitt arv också.
Så att jag lovade henne att få bo fritt i min stuga. Men
du kanske vill vara så snäll att låta henne ta vedpinnar
ur skogen? Och om det behövs reparation så kan du väl
låta Snickarkalle styra med det?
— Men vad ska vi själva göra då? frågade Roda.
— Du ska ju ändra banvaktsreglementet, påminde
Alexander.
— Om den lille överlever och utvecklas normalt så ska
jag skaffa honom ett gott adoptivhem, sade Sandra.
— Jag känner det som om jag skulle vilja göra något
för den där lilla svarthåriga ungen med ögonbrynen,
förklarade Roda. Men än så länge har jag ju inga utsikter
till något betalt arbete. Får jag det, så ska jag skicka henne
en tia i månaden.
— Kanske jag kan få förskottera den tian tills du
ordnat dina egna arbetsvillkor?
— Nej, Sandro, på ett eller annat sätt ska jag arbeta
hop dem själv. Det var jag som gick i god för att hon
aldrig skulle hungra eller törsta ... ’
— Ja, nu vet man åtminstone att man ska akta sig för
att fara till Aneholm, sade Roda till sin mor då de kommit
i ro på tåget.
— Det vore inte heller rätt mot Sandro, svarade modern.
227:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
