Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Änkan Tilda Värdig och hennes barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
Tilda gick tidigt till Svinaskogen. Rätt om inte farfar
kunde uträtta stort mer än hjälpa henne att få svar på
de ängsliga frågor hon gjort sig, så ville hon ändå tvätta
av väggarna i stugan och skura golvet åt honom.
Det var en klar och kylig morgon, en spröd hinna av is
låg över sjön och när den brast i bitar under
bottenhäv-ningen lät det som en svag musik, en Smalens
vintersång ännu skönare än böljeskvalpet om sommaren. Livia
sprang ner till stranden, plockade upp isbitar och förde
dem till örat, men nu sjöng de inte mera.
Då gick hon in till moster i Hägnet för att tala om vad
farfar skulle ha med sig från Alvaryd, men moster
tecknade åt henne att vara tyst. Bogen satt i sin
snickarverkstad med dörren öppen och han hörde så evinnerligen väl
när han ville, fast han hamrade och bultade på sina
träskor.
Tilda arbetade med det fula slitna skurgolvet, och tänkte
att snart, snart, innan golvet torkat, skulle hon
åtminstone få veta något om vad som hänt Oscar sedan han varit
i banken och tagit ut trehundra kronor på sin bok. Mellan
bankbesöket och den stund då tåget körde över honom
låg många timmar, om vilka man inte visste någonting,
ty Bogens vittnesmål att han vinglat kring full på
marknaden var falskt. Länsman hade inte ens brytt sig om att
hålla likbesiktning, ty han trodde på Bogen och på de
andra som kom med samma förklaring till olyckan.
Advokaten hade inte låtit höra av sig med ett ljud.
Nu kom farfar.
Den forne rallaren, fiskaren och jägaren Jöns Värdig,
som på gamla dar blivit nätbindare och korgmakare, såg
alltjämt ståtlig ut där han kom i sina helgdagskläder.
Han höll sig rak som en enebuske, och minsann hade han
246.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
