Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLT BLIR TILL JORD IGEN
En augustimorgon satt gubben Värdig vid sitt
norrfönster och höll som vanligt utkik bort mot Hägnet.
Han hoppades på att få se Rina komma ut ur sin stuga
för att skatta sina läkeväxter i kryddkvarteret som hon
alltid brukade göra den här tiden, vid Jungfru Marie
dyra himmelsfärdsdag.
Rina hade alltid varit tveksam och oviss i sitt sinne om
hon borde hjälpa de kranka som sökte henne. När det
gällde att sitta hos sjuka och förlösa barnsängskvinnor,
då hade hon alltid villigt lytt varje kallelse, men kom
folk och klagade över blodgång och bleksot, sår och
utslag, mask och mjältsjuka, då behövdes det mycken
övertalning. På senare år hjälpte inte alltid den.
I våras hade hon inte gått sin vanliga gång längs renarna
för att samla vårens läkeörter. Värdig han hade trott att
hon inte orkat och skickat åstad Livia, men när hon kom
hem med maskrosrot, skvattram, styvmorsblommor och
ögontröst, då slog Rina ifrån sig och sade att hon varken
ville eller orkade att laga till droppar och dekokter och
salvor mera. Hon förbjöd Livia att gömma på vad hon
plockat, men Värdig hade haft henne till att lägga upp
det till torkes på hans vind och att öka ut förråden med
hästfibla, Johannesört och torrvärksgräs, sådant som folk
numera kallade för Linnea och rev av för nöjes skull.
19 Wägner Vinden vände bladen
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
