Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
När de båda samtidigt reste sig med hjälp av sina
kryckor, slutade Roda att tycka synd om dem, ty de
var som en kropp och en ande. Kryckor och krämpor
besvärade dem ej, när de äntligen fick vara samman,
döden hade gjort rätt som tagit förbi dem.
— Detta är Roda Pendrich från herrgården, får jag
stiga på?
Hon var tydligen väntad, ty farfar Värdig höll ett litet
tal, stödd på sin krycka. — Fröken är välkommen, för
Pendrichs har alltid varit goda vid Värdigas.
— Hur då? Roda visste inte att de två familjerna haft
mycket med varandra att göra.
— Vad säger hon? frågade han Rina. Jo, det hade de
visst det. På den tiden då baron Pendrich övertog
Ane-holm fick Gamle Jöns som di kallte han, den här tomten,
för se baronen hade blivit läsare då. Och virke att bygga
och fiskerätt i sjön och lov att släppa fyra svin på skogen.
Fröken själv har också varit god vid vår Livia!
— Inte att tala om! skrek Roda. Farfar hörde mycket
dåligt, men när han med Rinas hjälp fått klart för sig
att fröken här var förveten på Stiernborgen och Gamle
Jöns medgav han att nog kunde han berätta en del, för
hans farfar brukte att tala om di däre två när en satt
här vid elden om kvällarna.
"Här vid elden!" Jag står vid den härd där Johan
Stiern-borgs historia präglats in i barnen Värdig led efter led!
— Var Gamle Jöns kvar hos Johan Stiernborg så länge
han levde? frågade hon.
Jo, det kunde fröken tro, han var med han in i det sista,
men det är ingen rätt passlig historia. Vi brukte å bli
redigt spökrädda, men som mor sa, det var ju inte här
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
