Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
Nu var han så tacksam mot Roda att han inte visste
vad han skulle göra henne. Han ville inte höra talas om
vad Livia sagt och bestämt, det måste vara Rödas
förtjänst att saken blivit ordnad.
De undrade nu om hon också ville åta sig att tala om
för prosten Elmén, som var ordförande i
barnavårdsnämnden, att saken var gentilt avklarad genom privat
överenskommelse.
— Ja, sade Roda, det får jag väl göra, men då måste
jag allt stanna lite till.
Alexander gav ett tecken åt sin hustru att det var hon
som skulle svara.
— Vi har det så enkelt, men vi skulle vara så glada om
Roda ville fira påsk här, sade Ulla genast.
*— Går det verkligen an? frågade Roda. Jag har faktiskt
ledigt.
— Om det går an! Stanna över Kagges studentmiddag!
— Ja, det vore roligt om du kunde, sade Alexander,
men den måste vi hålla inne i stån. Kagge kan inte få
komma hem förrän galenskapen har gått över.
— Det ska du se går fort, sade hustrun. Ring honom
nu och säg att allting är klarat.
— Jag måste skriva till honom, sade Alexander. Vi är
inte i den situationen att vi kan använda telefon.
— Då kan du vara snäll och hälsa honom att han ska
arbeta med sina starka verb, sade Roda.
— Hur visste du att de är hans svaga sida?
Roda försökte berätta vidare om fyndet i
Karlshamnskistan, men Alexander hörde inte på.
Hela kvällen talade han bara om sonens utsikter att
klara sig i skrivningarna och om hur Roda skulle bära
sig åt för att beveka prosten. Han brukade vara tolerant,
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>