Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
— Faster uppfostrade mig också, och jag har som du
vet en stor träning i att säga motsatsen till vad jag tänker.
Men det har jag slutat med nu.
— Å då! Menar du nu att du ämnar säga vad som helst?
— Ja, jag tänker ha en pratstund med dig här vid
tod-dyn, det blir den första sedan du kom hit. Har du tänkt
på det?
— Det är klart.
— Du förstår väl att jag har aldrig vågat förut,
eftersom jag visste att det måste bli obehag, och jag var rädd
att du skulle ge dig av härifrån då. Men nu kan du tala
om för mig varför du egentligen kom hit?
— Du minns väl att jag var överansträngd.
— Det var du inte, för du hade inga uppdrag just då.
Du kom inte händelsevis för min skull?
— Ja, jo, jag tänkte att vi kanske kunde få trevligt
ihop, trots allt.
— Nåja, det fick vi inte, men vet du av att du räddade
mig från att begå självmord?
— Nu talar du inte allvar?
— Ja, hur ska man själv veta det? Men jag visste att
jag inte längre orkade med att sköta Ullas humör som det
ska skötas. Hon var oberoende genom sitt arv och Kagge
hade fått grepp om gården, så varför inte? Men då skrev
du och bjöd dig ner, och då tänkte jag: nu kommer Roda
att sköta konversationen vid måltiderna.
— Men sen har du väl inte tänkt på självmord?
— Inte förrän i dag, då jag hörde din koffert dunsa
nerför vindstrappan. Men jag hann ju lyckligtvis inte
begå det, innan Ulla kollapsade.
— Sandro, du är alldeles förfärlig, när du säger vad du
tänker.
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
