Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
sittande ställning då liknade han verkligen, som hans
fostermor brukat säga, en romersk kejsare i marmor. Stackars
mamma hade varit så stolt över hans skulpturala huvud
och haft så svårt att förklara var han fått det ifrån. Nu
visste han det. Han var så lik sin egen mor som en son
kan vara, men figuren hade han troligen från fadern.
Slutligen började den äldre herrn ett samtal.
— Jag hörde, sade han, att konduktören upplyste min
herre om att det blir till att byta och ta persontåg i
Nässjö. Det är tråkigt att vänta där.
— Kan inte hjälpas, för snälltåget stannar inte i den
hålan där jag ska stiga av. En liten station som heter
Smalsjö.
— Smalsjö? Det är ingen håla och för resten så stannar
snälltåget där.
— Förlåt, men jag känner allt en smula till järnväg och
tidtabell.
— Ja, det vet jag. För jag talar väl med sekreterare
Sjömalm? Man ska inte säga Värdig?
— Nej, det skall man inte, svarade Sjömalm kort.
— Gott, då säger vi Sjömalm då. Mitt namn är Krill,
och jag har för resten er pålitlige bror Viktor Värdig i
min tjänst. Han sköter hela mitt skrotupplag, om det kan
förklara mitt intresse. Jag känner också era systrar,
särskilt fröken Alma, ja hon heter visst fru Andersson nu.
Min fru syr somliga klänningar hos henne.
— Det var roligt att höra. Men snälltåget stannar inte
för det.
— Jo, jag har ordnat så att det stannar.
— Det må jag säga var tur för mig. Jag skulle aldrig
ha råd med ett sådant överdåd.
— Vet sekreteraren, ibland så lönar det sig med över-
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
