Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
Men så tänkte han på hur upprörd och orolig modern
varit vid denna tid. Hennes famn hade då inte varit så
trygg längre som när hon botade Livia.
— Vad du har blivit grann och fin, sade modern och
torkade bort tårarna som oavbrutet ville flöda. Tänk om
far hade fått uppleva detta! Du må tro Oscar Fredrik att
jag drömde så märkeligt nyss att han levde och satt här
vid bordet och var finklädd som du, och då jag frågade
var han varit, sa han att han varit åt Norrland, och så
drömde jag att jag for i väg med han och vi stante inte
förrän i Gällivare eller vad nu stället hetade.
— Men mor minns väl, sade Livia, att ni verkligen for
åt Riksgränsen och att far blev så firad vart han kom.
Tilda kämpade för att skilja dröm och verklighet.
— Ja, när du sär at så. Men Livia var inte född än, vår
äldsta hade dött för hon tålte inte att det regnade in på
oss då, och moster i Hägnet tog hand om Viktor och
Alma. Det var vår enda resa, för jag fick inte följa med
på hans långa resa till den andra världen. Ack du, Oscar
Fredrik, om du kunde veta hur många nätter jag låg
vaken och ankade på att jag förbjöd Livia att följa med
till marknaden som bå hon och far ville. Tack hade inte
vågat sig på sin gärning då, för Livia, hon hade skrämt
han. Jag tycker, snyftade hon översiggivet, att det är som
om jag hade min del i fars död.
Oscar såg genast att här hade han en möjlighet.
— Men om mor bara kunde komma från att far blev
mördad, då slapp ju mor att sörja så mycket över att mor
nekade honom att ta med Livia, sade han lugnande.
— Vad är det du sär, pojke? frågade modern och rätade
på sig. Visst blev han mördad! Det var för allt han visste
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
