Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
Tacks stuga var anspråkslös men kallades för villan,
emedan där inte fanns någon jord till den.
Livia bad Oscar vänta vid den fina ingången, gick själv
om hörnet till köksdörren och trevade efter nyckeln på
dörrposten, där hon fann den.
— Var är du? frågade hon ut i mörkret då hon öppnat
dörren. Hon blev plötsligt rädd för att Oscar vänt i
förskräckelsen över att behöva möta fars mördare. Hon var
själv oroad av det hon tagit sig före och skulle velat ha
det undangjort.
De knackade på dörren till höger i förstugan och steg in
i ett överhettat rum med en obehaglig lukt. Vid fönstret
som vette åt banan satt en gammal man i en länstol. Han
hade en pälsmössa på huvudet, en schal över axlarna och
en filt om benen. Händerna låg i knät, omlindade med
kattskinn. Framför sig hade han en ställning med Arndts
Sanna kristendom uppslagen vid sidan 733 om
Rättfärdighetens frukter.
— Stäng dörren, så det inte drar och kom hit fram, för
jag kan inte vända på huvudet, sade han med vresig röst.
Sjömalm steg genast fram, hälsade och satte sig på en stol
mittemot sjuklingen. Livia ställde sig snett bakom honom.
— Det är Värdigs Oscar Fredrik som hälsar på, sade hon
i örat på honom.
Han skälvde till.
— Det här är inte sonen Värdig, för den känner jag nog
igen, sade han. Från pälsmössans kant rann svett ner
utefter kinderna.
Oscar tyckte riktigt synd om honom.
— Jag är yngste sonen, som föddes efter fars död, sade
han. Livia ville jag skulle hälsa på fars gamle kamrat.
— Jaså, sade gubben. Är det Livia Värdig som står där
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>