Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - ”Vad som helst kan hända när som helst”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
som redan varit med om så mycket, då Alexander ropade
på henne. — Sekreteraren är här och vill säga adjö! Hon
hörde irritationen bakom hans fryntliga förfrågan om
hon hade sockerdricka hemma, och tänkte att han tyckte
det var svårt i detta ögonblick att bjuda och vara värd.
Men då hon kom med sockerdrickan fick hon se att Adel
var med.
När Ulla nyligen skänkte bort en av Sandros gamla
kostymer hade han beklagat sig över att han inte fått
behålla den. Nu fick han se tuppkycklingen komma till
gården lika brun som farfadern. En kyckling som tittade
och lyssnade och pickade upp vartenda ord som sades.
Stämningen lättade först sedan herrarna druckit ett glas
vermut och lagt bort titlarna. Det föll naturligtvis inte
Sandro in att sekreteraren kunde ha något emot det, och
det hade han heller inte. Plötsligt blev Sandro eld och
lågor för idén att Järnvägsstyrelsen skulle köpa eller
arrendera Svinaskogen till ett fritidsområde för sin
personal och brydde sig inte om att höra efter ifall det lönade
sig eller inte att diskutera en sådan plan.
— En orörd natur, kära bror, urskog invid en istidssjö.
Lämpliga platser för småstugubebyggelse och gamla
källare att gömma sig i om vi, det Gud förbjude, skulle råka
ut för bombanfall!
Det låg ett stänk av panik i den tystnad som följde efter
denna hänsyftning på läget. De vuxna undrade om de
skulle behålla fattningen när de satt i källarna på
Svinaskogen medan fienden bombade Smalsjö station till ett
mos. Men Adel började genast leka krig i tankarna och
erbjöd sig att visa sin morbror en massa naturliga grottor
där man kunde gömma sig.
— Ja, det får bli en annan gång, sade Sjömalm. De två
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
