Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
— Ja, jag tänkte inte det var något ont i det. .. jag
menar ... jag har brytt mig alldeles för lite om honom ...
Han har allt gått bra ensam.
— Det har inte gått någon nöd på Adel. . . hittills . . .
— Det menade jag inte. Men det är en så kvick pojke.
Ifall jag skulle bekosta honom utbildning, vad säger du
om det?
— Är ni redan överens om den också?
— Nej, jag kom på det först i natt.
— Vad då för utbildning?
— Det finns mycket fina förmansplatser, om han vill
bli jordbrukare. Men jag har för mig att det skulle passa
honom bättre att bli skogvaktare eller trädskötare eller
vandringsrättare eller kontrollassistent. En apterare har
också bra betalt, det är en syssla som fordrar beräkning
och smidighet. . .
— Tack skall du ha, Kagge, svarade Livia. Men de gamle
och jag, vi ska lära upp honom själva. Han behöver inte
bli en sån herre som far omkring med lindade ben från
gård till gård. Du skulle inte vilja det själv.
— Jo du, det är just vad jag många gånger skulle
önskat mig. Men jag ska ju ärva en egen gård.
— Det tror jag Adel också får. Vi är ju morbrödernas
och mostrarnas närmaste arvingar, och inte testamenterar
de den till socknen. Varför skulle Adel då förslösa sitt
liv med att fara på motorcykel till andras gårdar?
— Akta dig, du Livia! Jag har hört att du är redan ute
på det sluttande planet med elektrisk kraft och en fem
hästars motor. Jag slår vad att du snart kommer att
behöva skicka efter de där herrarna.
— Fråga lagårdsförman så sätter han två liter på att
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
