Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
tar sin modiga tid, och sen så är jag nog lika ivrig att få
hit honom till Aneholm som min far var att få hem mig.
Han såg förväntansfullt på Livia, men hon teg.
— Eller kanske ännu mer, sade han. Eftersom man
aldrig vet vad jag får för men av den här olyckan.
Om Tack visste vad han ställde till dymmelonsdagskväll,
då skulle han allt vara belåten, tänkte Livia.
— Ja, det var en stor olycka, sade hon.
Kagge började bli illa till mods, men Adel var i sjunde
himmeln.
— Mor hörde väl? Jag får bli agronom som far och
komma till Aneholm. Vet mor av att Aneholm är sju
hemman? Tänk mor, sju . . .
— Ja, jag tänker. Du Adel, din far menar väl som vill
ge dig uppfostran, men du skall inte drömma om sju
hemman.
Hon talade långsamt som om hon tänkt sig fram ord
för ord.
— Du är gammal nog att höra och förstå, att när din
far gifter sig, så får han andra barn och de har arvsrätt
efter honom. Men du kan inte ärva någon annan än mig.
Du kan fråga din far om jag inte har rätt.
Adel såg skrämd på sin far och Kagge log lugnande mot
honom.
— Du ska inte vara orolig alls, sade han, jag ska nog
ordna för dig, men spring nu och hör efter om jag inte
får någon frukost!
När pojken gick förbi Livia fångade hon in honom ett
ögonblick och hade honom att ställa upp sin fot i hennes
knä, medan hon knöt hans skoband. Det kunde pojken
ha gjort själv, men hon hade sökt en förevändning att
röra vid honom och Kagge förstod det.
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
