Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linus lyckades låna tvåhundra kronor av sin
morbror, och med en sådan summa kunde man
på den tiden klara av en hel del av de
oundvikliga utgifterna. Sigge hade däremot ingen
släkting att låna av, sedan hans käre fader sagt ifrån
sig bekymret att anskaffa de erforderliga
respengarne och överlåtit det åt sonen själv. Det
svar Sigge hade fått på sin framställan till fadern
hade ej överraskat honom, ty han kände alltför
väl till gubbens principer, ävensom svårigheterna
för honom att anskaffa och utlåna kontanta
pengar. Men han skulle antagligen aldrig blivit en
av hjältarne i denna berättelse, om han ej lyckats
att av egen förmåga skaffa sig den behövliga
reskassan. Vad var naturligare för honom än att
vända sig till sin principal, snickarmästar Jönsson.
Han kände Jönsson utan och innan med fel och
förtjänster, och efter ett par dagars betänketid — som
alltid skall ges en urinnevånare i den
trakten av världen, då det är fråga om
»penningaffärder» — hade även Sigge sina tvåhundra
kronor, en del i sin bastanta skinnportmonnä och
resten insydd i västfodret. De två kamraterna
anträdde därefter färden i sällskap till den sköna
Mälardrottningen, där de skulle komma att
genomleva en hel del.
De bodde till en början tillsammans, och med
ungdomens vanliga sangvinism kommo de överens
om att »hålla ihop i vått och torrt» för
framtiden. Det lyckades Sigge redan efter några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
