Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som varit så, hyggliga mot honom, kunde ha rätt
att få full realsäkerhet, då hans kredit svällt ut
till större belopp än han från början själv
tänkt sig.
På vägen hem efter välförrättat värv, sökte
Sigge upp Linus för att få nyheter angående
dennes norska affärer. Han fann vännen
inbegripen i telefonsamtal med någon, och att denne
»någon» var Markén kunde Sigge förstå av
tilltalet »farbror». Linus blängde nästan argt på
Sigge och tecknade åt denne att stänga patentlåset
på kontorsdörren, så att ingen ny objuden gäst
skulle kunna komma in. Det hade ej heller varit
»lämpligt» om någon annan än Sigge fått lyssna
till de bevekande ord, som kommo från Linus
mun — de hade kunnat röra en sten.
Underhand tog emellertid samtalet en allt skarpare form
och slutade med ett av Linus i diskanten
utslungat: »gör vilket fan du vill då, din ulv i
fårakläder! adjö!!», varpå Linus blek och skälvande
hängde upp luren och ringde av. Han stirrade
nästan frånvarande på Sigge.
— Var det inte Markén? frågade Sigge åtskilligt
förvånad.
Linus kunde ej få fram ett ljud, han bara
nickade ett »ja».
— Då har du bestämt sparkat undan ditt bästa
stöd, ty de’ här kommer han nog aldrig att glömma.
Sedan Linus efter en stund hunnit hämta sig,
omtalade han, att telegrammet anlänt föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
