Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Rockefeller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet väl, hur en storpatron kan ha det. Så det
behöver jag nog ej beskriva så noga — med folk,
hästar, kor och hela skraderullan. Men ser ni,
jag tröttna’ på det där i längden. Det var inte
nå’n spänning! Det dugde inte för en sådan
affärsmänniska som jag att gräva ned sitt pund.
Det kittlade i kroppen, då jag läste
Stockholmstidningarna om alla stora affärer som gjordes här.
Och så en vacker dag hade jag sålt mitt gods —
med rabatt tror ni? — Nej, då! Femti tusen lock
håva jag in i förtjänst — annars hade det inte
klätt mej, förstår ni.
Men nu komma vi till den riktigt stora tiden —
»glansperioden», som jag kallar den. Jag köpte
fyra gamla hus i en rad, rev ned dem och byggde
ett komplex, som det heter, över det hela. Det
är ett av de största husen som finns här i stan,
förresten. Den tiden var härlig, må ni tro;
Jag var fjäsad och omklappad av alla; var »du
och bror» med stan’s storgubbar, med grevar och
baroner, för att inte tala om såna småkräk som
fattiga löjtnanter, som viggade pengar av mej.
Den byggnadsaffären var så stor, att banken var
liksom lite ansträngd av att betala ut lyftningarna
på mitt stora kreditiv — och pengar gick det åt
också! Vid avlöningskontoret om fredagarne
slingrade sig en lång kö av folk, som skulle ha
veckoavlöningen, och på mitt stora kontor kom och gick
en jämn ström av leverantörer, som kvitterade,
tackade och bockade sej. Men så, då jag fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
