Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni ä envis som en ajrishman! Ta hit rubbishen
får jag si på’n!
Han reste sig och gick fram till kassaskåpet,
framtog ett papper, som befanns vara
gravationsbeviset och satte sig åter ned för att granska
inteckningsläget. Efter fem för Andersson
pinsamma minuter, tog han så upp sin »huvudbok»
— en vanlig annotationsbok — ur bröstfickan och
skrev med klumpig piktur in på Anderssons
»konto»: »lån till N:o 12 Storken — kr. 500. —»
Efter ytterligare tio minuters parlaver hamnade
inteckningen i kassaskåpets säkra stålfamn, och
Andersson larvade ut med sina 500 kronor i
plånboken — utan att något skriftligt uppgjorts om
transaktionen.
I denna stil drev Bergström till en början sin
»förläggareaffär». Men då han blev mera varm
i kläderna ändrade han sitt system, köpte flera
tomter, lagfor köpen och tog samtidigt ut hela
serier inteckningar till höga belopp; sedan detta
var gjort, sålde han till snart sagt vem som helst
och hade inteckningssäkerheten i sitt skåp; lät så
byggisen skaffa sig kredit var han kunde och höll
honom kort med kontanter. Så fick det gå på
skruvar till dess huset hunnit bliva till det
väsentligaste färdigt. Om sedan byggmästaren ej orkade
föra fram företaget längre, ingrep B. och betalade
de efter en viss dag skedda leveranserna — men
naturligtvis ej de föregående, vilka tagits i
byggmästarens eget namn — och gjorde sålunda huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
