Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över gatans fältstensatta körbanor, med sina
gropar, fyllda med regnvatten, liknade de små
laguner, vari det speglade sig.
Han gick över Skeppsholmsbron ett stycke
framåt kajen och satte sig där på en soffa, för
att tänka... Men det dröjde rätt länge innan
hans tankar togo någon bestämd form.
Han hade ohjälpligt och definitivt brutit med
Bergström. Den mannen ville han ej ens träffa
mer. — Men huru skulle han ordna upp sin
hjärteaffär? Han och Bergströms dotter älskade
dock varandra... Brr! Det var dock fatalt
detta...
Tankarne fingo fortfarande ingen fast form.
Timmarne gingo, men han märkte det ej, ehuru
tornuren varje kvart gjorde sig påminta. Mörkret
omkring honom var djupt där han satt försänkt
i en apatisk dåsighet, och mörkt var det även
inom honom. Med själlöst öga såg han de dunkla
silhuetterna av bergsmassiven på södra landet, och
hans öra förnam vågskvalpet mot kajen. Då och
då slog en högre bölja upp med ett dovt »klock»
under plankgången. De förtöjda båtarnes ryckande
i kättingar och fånglinor — allt detta störde ej,
utan snarare dövade tankarne.
Då kom månen plötsligt fram ur en molnbank
och kastade sin silverstrimma över Norrströms
svarta vatten, och samtidigt bröts förtrollningen
inom honom. Han gäspade och sträckte på sina
stelnade lemmar, liksom han vaknat ur en sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
