Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Traviata på grammofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aina var husets 16-åriga dotter. Hon blev
alldeles röd, såsom man blir inför plötsliga
och händelserika tilldragelser i ens liv. Men
hon steg upp och började med förberedelserna,
och alla vi andra skruvade på oss, där
vi sutto och harklade oss, för att vi sedan
skulle ha det lättare att vara tysta. Under
tiden sade värdinnan:
— Si Oskar känner till uppdragningen.
Han förstår sig på fjädern. Man måste
spänna den ibland, medan musiken är igång.
Det går inte att låta grammofonen sköta sig
själv.
Vi logo allesammans mot värdinnan, mot
Aina och mot varandra.
Så började snurran. Vi hörde, att det var
La Traviata (Kameliadamen) men sade
ingenting därom, då vi inte ville verka
störande så där mitt under pågående konsert.
Skivan dansade runt alldeles för hastigt. Det
måtte vara en härlig fjäder i den där lådan,
tänkte vi, stabil och bra liksom allt annat i
det här huset. Men den raska takten
förbyttes snart i ett långsammare tempo.
Olyckan ville att detta inträdde då Armands fader
började exekvera sina klagande toner inför
Kameliadamen. De blevo så utdragna dessa
låtar, att de verkade som snarkningar.
— Dra upp, dra upp, Aina! befallde
värdinnan.
Då hade nålen redan passerat över
klagolåten. Men det var intressant att höra
fjäderns gnisslande vid uppdragningen samtidigt
med ett myller av toner, som liksom snubblade
över varandra i vild yra, vilken alltmera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
