Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En rova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ro va.
Det var fullt med skidspår på fälten, vilka
sågo ut som gränserna på Europas karta efter
Versaillesfreden, planlösa, uppritade liksom
på måfå. I båda fallen var det människors
verk. Skidspåren för sin del följdes av
massor av människor. För varje dag, som gick,
blevo spåren djupare och starkare markerade.
Damer i full skidutrustning följde dem. Barn
kommo efter på samma stråt. Medelålders
män flåsade fram på samma linjer. Alla
följde de spårens vindlingar. Alla åkande
voro röda som indianer och deras ögfon lyste
av trötthet och fröjd. Stugusittare som
pumpade ut sig till det yttersta genom några
timmars skidfärd och som kommo hem
utscha-sade och slocknade, hem till centralvärmen
och ottomanen.
Men det kom mera snö. Under de
senast förflutna dagarna föll snön i ett,
långsamt men säkert. Den suddade ut de djupa
spåren och gjorde mitt fält slätt och fint som
ett nymanglat lakan.
I går morse kom en skidåkande dam fram
till lakanet. Hon ställde sig vid gränsen och
såg ut över all den orörda vitheten och
frågade sig själv "ska jag eller ska jag inte — -—
jag ska". Det bar iväg fram över det svagt
sluttande fältet. Hon använde tydligen mitt
fönster som ledfyr, ty hon satte kurs rakt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
