Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klubborna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
skade. Till sist kom han alldeles opåkallad.
När jag minst väntade det, stod han framför
mig med sina klubbor, ett två, ett två, ett två.
Aha, du vill påminna mig om min plikt och
mitt arbete, tänkte jag. Behövs inte, gamle
gosse, ty jag känner mina skyldigheter. Eller
vill du måhända säga mig, att även mitt liv
är en enda lång rodd, en enda mödosam
vandring över tidens hav och att även mitt
mål är en främmande hamn, som jag aldrig
besökt, som är mig fullkomligt obekant? Men
ingen min förändrades hos den elake
gubben. Han slog sina klubbor. Han var kall som
is och hans ögon brunno av hat och övermod.
Det skall bli roligt att se, om jag skall
dragas med honom även under 1930, resonerade
jag. Gubben med klubborna var faktiskt
borta ur min fantasivärld hela årets sista dag.
Jag saknade honom, men jag var också glad
över, att han försvunnit. Jag visste ju, vad
han ville säga mig, jag hade så väl klart för
mig alltsammans, att jag tyckte, att han kunde
hemsöka någon annan, som ännu inte lärt sig
något av livet och som kanske bättre behövde
en sådan där gubbe med ett par klubbor.
På nyårsdagen kom han tillbaka. Han var
nyrakad och fin. Han hade nya kläder, och
hans klubbor och den skiva, han slog på,
glänste som guld. Han skänkte mig ett kallt
och ironiskt leende, höjde den ena klubban
och lät den falla mot metallskivan. Det var
startsignalen. Så stelnade gubben till i sin
gamla attityd och så hade han:
— Nu börja vi igen!
— Sabla gubbe!
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
