Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Semlor i förskingringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Sedermera har jag låtit mig berättas
någonting helt annat. Påven och munkarna
hade också andra rätter. Visserligen fingo
de inte äta kött. Fisk var däremot tillåten.
Om man nu betraktar en valfisk, såsom t. ex.
den fruktansvärda vitvalen, så finner man
nästan omedelbart, att detta hemska djur är
mycket välfött. Valen lever uteslutande av
fisk och någon sällsynt gång av en och annan
människa, som i dylika fall benämnes en ful
fisk. Påven fann härav, att även munkarna
under fastan kunde leva på fisk. Munkarna
voro och äro skickliga specialister ifråga om
matlagning. Antalet fiskrätter var mycket
stort. Somliga fiskar halstrades över glöden
i den öppna spisen, andra fiskar koktes och
ikläddes sås och persilja, andra åter maldes
sönder och samman och blevo till fiskfärs,
andra slutligen rullades in i papper och smör
och stektes direkt. Sedan förekom inlagd sill
och bröad strömming samt inkokt ål.
Det var klart, att semlan under sådana
omständigheter kom i skymundan. Den fick
skulle man kunna säga leva i förskingringen.
Ingen ville ha den. En och annan gång kom
den dock till användning. Det kunde
nämligen hända, att ett och annat fiskben
fastnade i halsen. Då tillgreps semlan. Vid
förtäring av denna lossnade fiskbenen, lindades
in i semlan och följde med denna.
Sedan kom semlan till Norden. Vi
använda den under fastan. På det att vi skola
känna oss mera mätta och tillfredsställda än
annars under året.
Varför man kallar denna tid för fasta, har
jag aldrig förmått att utreda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
