Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till skogs med buss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till skogs med buss.
Att resa med buss till Berg och vidare till
Stjärnorp är som att sitta i en boggievagn i
ett snälltåg. Några växlar känner man inte
vid bussåkningen. Det är en fördel. En
nackdel är att vägen är litet ojämn. Man har
inga obehag av detta, när bussen är fullsatt.
Är det få passagerare med, så märker man
groparna. Stjärnorpsbussen är en pampig
vägfarare, bekvämt inredd, varm och ljus. En
cyklonunge med yrsnö ute ifrån Roxen i
Bränningetrakten stör inte alls. Det är som att
sitta hemma vid brasan och höra stormen ryta
utanför.
Herrskapet tror kanske, att våren snart är
över oss. Jag tror också något i den
riktningen. Min lördagsutflykt till skogs med
buss ger mig emellertid belägg för, att än
dröjer det åtskilligt, innan marken blir bar
och Roxens blåa böljor marschera fram på
vårpromenad bland vass och strandstenar.
Roxen är full med is och snö så långt ögat ser,
bottenfrusen kanske på sina håll, ställvis
öppen och säkert förrädisk, där Motala ström
går fram. Slussarna vid Berg äro som
väldiga jättegravar, till hälften fyllda med allt
vad vintern bjuder av frusen nederbörd. Min
granne säger:
—- Här blir det bestämt aldrig vatten mer.
— Det går fort nog, när det börjar, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
