Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lutfisken som försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lutfisken som försvann.
De voro nygifta. Deras första jul
nalkades. Den skulle bli underbar. Det beslöto
de var och en för sig utan att säga något till
varandra. Ibland var det riktigt svårt för
den unga frun att hålla inne med sina
överraskningar. Då sprang hon bort till sin man
och satte sig i hans knä och sade "O!" Och
han lät henne gunga upp och ner. Så släppte
han henne och sade "Puh!" Därpå sprang
hon ut i köket och viskade "Ack, ack, ack!"
Sedan var det alldeles tyst.
En gång när det var så där tyst, fick den
unga frun en fin idé. Den formligen flög
på henne. Hon skulle tillreda lutfisken själv.
Det var långt lidet. Hon ansåg sig böra
använda skarp lut. Hon tyckte, att hon
därefter kunde lägga den i vatten så där i all
hast endast en kort tid.
Dutfisken svällde och svällde. O, vad den
blir stor, sade hon för sig själv. Nästan som
tonfisk eller haj. Hu, så vacker den var och
så vit desslikes. Vad han skall bli glad, när
lian får lutfisk, som jag så att säga själv
dragit upp.
Julafton kom. Det regnade och var tio
grader varmt. Sofforna ute i parkerna voro
inte intagna. Den ene vedhandlaren efter
den andre hade för länge sedan smällt igen
skjulet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
