Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Beckman. Kärleksvår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och naturens suckan klagar:
O, hur kort är kärleks vår! —
Hustru, som, af mödan grånad,
trofast hemmets bördor bär,
minns du ännu ungdomssången,
sång om kärlekens mystär?
Så jag sporde, tyngd af missmod,
ty när hon mig gaf sin hand,
henne, firad, fin och fager,
vid ett sträfsamt lif jag band.
Tyst en stund hon såg mot marken,
gaf mig sist en blick till svar,
blott en blick, men ljus som solen,
skälmsk som vårens glada dar.
Blåa ögons strålesvar
utan ord sitt budskap bar,
men naturen rundt omkring oss
hörde hvad dess mening var,
stämde upp kring land och vatten,
vidt som vind och bölja bär,
sång ur sagodjupen sprungen,
sång om kärlekens mystär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
